new great Cult film webside (swedish only!)

http://kultfilm.forum24.se/kultfilm.html

Sugar Hill (1974)

Najs blaxploitation mixad med voodoo, träsk, stora afrofrisyrer och udda zombies med fiskögon.

Yes sugar-baby!

3+

Red Sonja (1985)

Ett efterblivet barbar-äventyr av italiensk snitt med en lite större budget än vanligt, en bortskämd unge, frigolit stenar, Landskronas drottning, Ms Rambo och välpumpade Arnold.

Skön underhållning.

3

The Human Tornado (1976)

Cliff Roquemore

Dolemite är en småfet niggersuperhjälte också kallad den mänskliga tornadon. Efter ett stort bråk med den lokale sheriffen är han och hans tre kumpaner på väg till Kalifornien för att hjälpa en nattklubbs ägarinna Queen Bee mot den bovaktiga vita maffian.

Denna lågbudget blaxploitation-rulle är fullspäckad med hysteriska doser snurr att det är nästan kriminellt. Det sjöngs, sparkas, torteras, skjuts i 100 minuter och allt smaksätts med en b-aktig 70-tals estetik, omåttliga mängder naket och knasiga slowmo-stridskonster.
Slutstriden i skurkens villa är verkligen ett festtåg.

Jag hade trevligt framför burken.

4-

Hercules And The Black Pirate (1964)

Luigi Capuano

Den ultrastarke Hercules tjänar den spanska kronan, blir förälskad i guvernörens unga dotter, spelad av skönheten Rosalba Neri, men hamnar så småningom i onåd. Han får slås mot guvernörens lömske rådgivare Diego och den fruktade svarte piraten (inte Kabir Bedi) och hans män.

En munter och småfjantig blandning av peplum och piratäventyr med skinande muskelknuttar, genretypiska intriger och fajter.
Till min besvikelse utspelar sig striderna för det mesta på det fasta landet men jag få kasta skulden på producenternas tighta budget.

3-

Otesánek (2000)

Jan Svankmajer serverar åter igen en surrealistisk vuxensaga med ett flickebarn i fokus.
Med kannibalism, pedofili, äckliga maträtter och stora doser svart humor.
En trädbaby med en enorm aptit ser man inte på film varje dag.

4-

Le Battant (1983)

Knallhårde Alain Delon försöker göra sig av ett gäng besvärliga gangstrar vilka är ute efter några diamanter från hans sista kupp för åtta år sedan. Nikita-bruden Anne Parillaud spenderar femtio procent av sin screentime helnaken och det är givetvis ett stort plus.
Asbra film.

4

Glissements Progressifs Du Plaisir (1974)

Franskt konstsnusk och surrealism med Rollins stuk. Utflippat verk men fascinerande och huvudprotagonisten Anicée Alvina är verkligen ”nice piece of art”.

3+

La Furia del Hombre Lobo (1972)

José María Zabalza

Waldemar Daninsky återvänder hem från Tibet. I det kala ogästvänliga landskapet blev han attackerad och biten av en ilsken Yeti och snömannens tugga leder så småningom till Waldemars olyckliga lykantropi.
Vår nalle hamnar hos en sinnesrubbad vetenskapskvinna med det passande namnet Ilona Wolfstein. Hennes katakomber är fyllda med freaks och junkies vilka hon utför ”mengele-aktiga” experiment på för att satisfiera sina sjuka begär.

Paul Naschy kutar runt i hans varulvskostym till tonerna av en väldigt överdramatiserad musik och bjuder på många varulvsscener från hans tidigare filmer samt får känna på Ilonas piska. Åskådaren få också möta hans opponent, en varulvskvinna, och det blir utan tvivel en trevlig fajt mellan de två pälsvarelserna.

Filmen är egentligen ett ont-görande idiot-verk med helt osammanhängande klipp och manus men innehåller en hel del sköna skräpiga moment jag fastnade för.

3-

L'Alpagueur (1976)

Philippe Labro

Jag älskar fransk polisthriller och mest av allt älskar jag den karismatiske skådisen Jean-Paul Belmondo.

Jean-Paul är L’Alpageur (Jägaren), en slags frilansande agent och prisjägare. Han extraknäcker för den franska polisen och hans nästa uppdrag involverar en slug rånare och mördare kallad L'Epervier (Falken).

Filmen har en relativt murrig stämning extrakryddad med Belmondos utpräglade humor. Helt sanslös italiensk Capo som bär en ny Hawaiiskjorta i varje scen han är med dyker också upp och verket präglas av den hårda franska smånoiriga skolan.
I mitt tyckte fjäskar regissören lite granna i slutet men man kan inte be att få allt här i livet.

För oss som gillar fransk genrefilm och dess skådespelare är detta ett måste. Ni andra bör hålla er till Seagals, Van Dammes och andra tramsiga rullar.

4

Field Of Fire (1991)

Cirio H. Santiago

Den flitige Cirio H. Santiago verkade ha svårt att lämna sin kära genre… vietfilm och i början på 90-talet bestämde han sig att berika oss med en sådan actionrökare.

En amerikansk pilot blir nedskjuten bakom fiendens linjer och en hård specialstyrka på sex män ryker in för att rädda honom. Vår flygkille och tuffingarna blir omringade och jagade av hundratals kommunister i både vita och svarta uniformer med tonvis pangpang och fyrverkerier som följd.
En småfet David Carradine intar scenen i slutminuterna klädd i en trång flygoverall för att öva prickskytte på några besvärliga Vietcongs.

Ingett nytt under solen här men C.H. Santiago ändå levererar ett dugligt djungelraffel med hans karakteristiska trademark.

3

Pete, Pearl And The Pole (1972)

(Piazza pulita)

Luigi Vanzi

“The Stranger” Tony Anthony är Peter, en smågangster i en liten håla i West Virginia under de glada prohibition-dagarna. Han bildar en pakt med storgangstern Adolfo Celi men blir lurad på 250 000 dollars.
Peter kidnappar Celis slampiga flickvän Pearl och kräver tillbaka sin andel men hela kalabaliken resulterar i ett hyfsat blodbad.

Tony Anthony skrev och co-regisserade denna lite för dumflåsiga gangsterhistoria. Filmens atmosfär förstörs nämligen av en väldigt taskig engelsk dubbning. Adolfo Celi i sina bästa 50’s dubbas av en 20-årig yngling från den lokala baseboll-klubben och resten av teamet ljudsätts av hans utvecklingsstörda kusiner.

Trots efterblivna dubbningen är Piazza pulita rätt gott spaghetti-gangsterraffel som serveras med stora mängder våld och blod och pinuppan Lucretia Love bjussar på sina tuttar för att skapa den trashiga andan.


3+